Vi ser olika bilder

Det var morgon i Kenya. Vi hade varit ute några timmar och sett bl.a. giraffer, noshörningar och vattenbockar. Vi kände hur luften blev svalare när vår jeep sakta rullade in i skogen och lämnade det öppna savannlandskapet bakom oss. Lätt dimma hängde kvar mellan träden. En morgontrött noshörning stor och lurade bakom ett buskage men ville inte riktigt kika fram, så vi rullade vidare för att inte störa. Vi spanade efter lejonen och lyssnade uppmärksamt på fåglar och apor som gärna signalerar fara när lejon närmar sig. Det är en ljuvlig upplevelse att färdas i en öppen jeep en tidig morgon i en afrikansk skog.

Vi kom till en liten glänta där det stod några vattenbockar och betade i det daggvåta gräset. Ljuset strilade in mellan träden och skapade en helt magisk scen. Gröna lummiga träd ramade in motivet perfekt och det var bland det vackraste jag sett. Jag bad vår chaufför John att stanna en stund och alla höll andan. "Vad ser du som vi inte ser? Lejon?"

Mina kompisar lyfte inte ens kamerorna. "Vattenbockar har vi sett hela morgonen, vi har jättemånga bilder på dem..". Jag var alldeles till mig och tog flera bilder, olika kompositioner och utsnitt tills jag var nöjd. Jag var lika förvånad över att de andra inte ens lyfte kamerorna som de förmodligen var över att jag tog en massa bilder på en art vi redan sett massor av.

Vi såg helt enkelt olika saker.

På en annan resa i nordligaste Norge kom vi ut till fantastiska Hornöya en junikväll. Ett fågelberg med tusentals sillgrisslor, toppskarvar och lunnefåglar. Så oskygga att man fick titta var man satte fötterna – fåglar överallt! Ljudet var öronbedövande. Vi hade några timmar på oss och jag var förstås salig. Här skulle ingen tid förspillas! Jag var högt och lågt, kröp och krälade och hade massor av bildidéer i huvudet som jag ville prova – hur skulle jag hinna?! En extremt angenäm frågeställning förstås.

Det var helt klart och hyfsat vindstilla. Midnattssolen var magisk och ljuset blev allt varmare för varje minut som gick. Efter ett par timmar ville de övriga resenärerna åka hem och dricka kaffe. Jag ville inget hellre än att stanna kvar hela natten. "Ser ni inte det magiska ljuset – Hallå, det blir ju bara bättre och bättre här!"

Det hände igen – vi såg olika saker.

Jag säger inte att det ena eller andra är fel. Vi är alla olika. Man reser – och fotograferar - på olika sätt och av olika anledningar. Men jag vågar nog påstå att många fokuserar så mycket på att dokumentera och kryssa av arter så man ibland missar de riktigt bra fototillfällena. Man ser inte den perfekta miljön eller det snygga ljuset. 

Men, samtidigt kanske undertecknad kunde slappna av lite och njuta mer av naturupplevelserna, istället för att stressa ihjäl sig av prestationsångest och flyende fotoljus…

Oavsett om man är fågelskådare eller fotograf – vi lär oss av mycket varandra. Nästa gång jag skriver kommer det att handla om just fotoresor. Bl.a. tips på hur man väljer, förbereder sig och optimerar sin resa.

Vi hörs snart igen!

/ M